onsdag 1 december 2010

En vecka...

8 kommentarer:

  1. Jag tror att jag fått en insikt om hur det är att bo på ett ålderdomshem. Jag kan det här rummet rätt bra nu. Klockan tickar på väggen. Jag har exakt koll på vädret utanför mitt fönster. Kan personalen runt omkring mig. Strålar som solen när mannen kommer på besök. Dagens stora höjdpunkt än när barnen ringer. Det tar ont i kroppen och jag pratar symptom och krämpor med alla. Dricker ofta och tycker att luften känns så torr mot mina läppar. Öppnade fönstret en dag och drack in den friska luften i mina lungor. Tittar på klockan och känner mig trött, tror att det är natt snart men inser att det fortfarande är lunch...

    SvaraRadera
  2. Vännen! Så träffsäkert och autentiskt,antar jag -mitt i allt ! Jag drar på smilbandet.

    Men vet du,Gud kan använda allt! Jag vet att "ligga stilla" absolut inte är din grej :o). En dag i sänder...

    SvaraRadera
  3. Det låter inget vidare.
    Jag har faktiskt också tänkt på "blott en dag"-psalmen när jag tänkt på er.
    Skickar här med hela texten, om du inte kan den utantill.

    Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
    vilken tröst vad än som kommer på.
    Allt ju vilar i min Faders händer,
    skulle jag som barn väl ängslas då?
    Han som bär för mig en moders hjärta,
    Han ju ger åt varje nyfödd dag,
    dess beskärda del av fröjd och smärta,
    möda, vila och behag.

    Själv han är mig alla dagar nära,
    för var särskild tid med särskild nåd.
    Varje dagsbekymmer vill Han bära,
    Han som heter både Kraft och Råd.
    Morgondagens omsorg får jag spara,
    om än oviss syns min vandringsstig.
    Som din dag så skall din kraft och vara,
    detta löfte gav han mig.

    Hjälp mig då att vila trygg och stilla
    blott vid dina löften Herre kär.
    Ej min tro och ej den tröst förspilla,
    som i ordet mig förvarad är.
    Hjälp mig Herre, att vad helst mig händer,
    taga ur din trogna fadershand.
    Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
    tills jag nått det goda land.

    Tänker ofta på dig min vän.
    Lisa

    SvaraRadera
  4. Förstår att det är segt, vem skulle inte tycka det. Det är ju jobbigt bara en natt på BB, man vill ju bara hem till barnen. Men om det blir 10 veckor till så är det lite, du förvaltar den bästa gåva en förälder någonsin kan ge sina barn, ett syskon. Ett syskon de kommer ha glädeje av hela livet!
    Längtar efter att få komma och hälsa på, vill bara bli riktigt frisk först. Kram till der båda.

    SvaraRadera
  5. Usch förstår att det blir segt. Du får höra av dig om du vill ha besök, el låna nåt kul att läsa för att få tiden att gå lite fortare. :-) Jag har massor av bra Karen Kingsbury romaner om du gillar sånt. Vi kan ordna så Markus får med dem till dig i så fall.

    Spännande att du börjat virka. Det är ju så fint. :-)

    Kram!!

    Vad

    SvaraRadera
  6. Vilken klok Mimmi-vän,du har!Hoppas hon blir frisk snart o kan komma och muntra upp dig, i fysisk gestalt!
    KRAM

    SvaraRadera
  7. Hej Idalina! Idag 1 december för 31 år sedan föddes vår Robin. Han ville också komma till världen lite snabbare än det var tänkt. Jag känner igen vissa saker du nämner även om det inte var lika dramatiskt. Några gemensamma nämnare är sjukhus, för tidiga sammandragningar, bricanyl och sängläge.
    Tänk att E förstod det där med stickning (fungerar nog med virkning också). Det var min räddning! Jag stickade julklappar till allt som rörde sig :-). Då talar vi inte om smågrejer, nej tröjor, västar o liknande! Ett par år senare gör vi en liten repris. Nya tröjor, nya julklappar och lillebror Simon ser dagens ljus.
    Din fina familj vilar i Guds händer, Idalina
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  8. älskade vännen!! vad är det jag får höra av Matilda efter en enkel fråga när jag kom hem till Sverige! I'll pray pray pray.

    finns du kvar i U-a lite till kommer jag gärna o hälsar på. anländer till Uppsala imorgon kväll (sönd), är i Gbg nu.

    KRAM!

    SvaraRadera