Efter två dygn av uppochnervända magar så kände jag att det var hög tid för en ny doft i hemmet. (Minstingen är fortfarande helt knäckt och ligger för tillfället och sover...) Idag skulle det bli den indiska varianten på kanelbullens dag! För att få till bullar här borta så krävs det minst sagt god planering. Med från Sverige hade jag tagit med torrjäst, mald kardemumma, mald kanel, vaniljsocker och bakplåtspapper- så nu var det bara att fullborda verket. När jag kommit så långt in i bakningen, efter att ha fått använda en gryta till degen som är den enda "stora" bunke som finns i hemmet, så var det dax att baka ut bullarna. Det blir bara lite problematiskt när det inte finns någon kavel! Min stora tjej fick fixa ärendet hos en snäll svensk granne... Sen när bullarna skulle penslas så insåg jag att det fanns ytterligare en miss i min planering. Det finns ingen degpensel i mitt annars så kompletta indiska kök :-) Ja ja, en gaffel funkar också hyfsat bra ( det är bara det att det rinner ut ägg över hela plåten så man får skrapa bort stekt ägg runt bullarna efter gräddningen...). Väl framme vid gräddningen så gick strömmen! Eller gick och gick- den kom faktiskt oxå tillbaka var tredje sekund. Succesivt kunde min ugn värmas upp (min lilla ugn som är i storleken av en svensk micro och väldigt stor i indiska mått mätt).
Slutligen har jag nu bakat kanelbullar och framför allt lyckats förgylla mitt hem med en väldoft! Att få en liten del av Sverige är ibland precis det som behövs för att orka ta nya tag! Idag är jag tacksam över att få äta en bulle.
