Jag är chockad.... Har precis träffat en liten knodd som väger 1 kg. Har inte kunnat föreställa mig vilken kamp och hårt arbete som det innebär att få en sån liten en förut. Det kan jag nog inte nu heller men jag har fått en liten förglimt om situationen... Nu vill jag mer än någonsin att barnet ska stanna i magen lääänge till och att jag ska vara den enda i familjen som har vårdplats här i Sunderbyn.
Åh, det hoppas vi med! Det är bättre att du ligger där själv med barnet i magen, än att barnet är där utanför magen. Hoppas det är mysigt att träffa tjejerna nu! :) Kram på dej!
Kommer precis hem från en utlandsresa och läser med bestörtning om era vedermödor och att jag missat din tid i Uppsala. Jag beklagar situationen men tror att det kommer att sluta med seger. Skönt om du inser fördelen av att försöka behålla bebisen i magen, för det blir inte nödvändigtvis lättare utanför så länge den är liten. Hoppas att du acklimatiserat dig i norr igen och att de tar väl hand om dig. Håll ut - belöningen väntar. Kram Tina.
Jaa, så länge som det är tänkt ska bebisen stanna i magen! Det är vi helt överens om ! Det underbara med uthållighet är ju faktiskt att det har med sig en stor belöning. Det har vi ju löfte på. Nu ska också mamman på ett mirakulöst sätt uppleva att tiden har vingar ! KRAM
Helt slut och omtumlad efter dagens alla känslosvall. Fick träffa mina två prinsessor idag!!!! Kan inte med ord beskriva den dyrbara stunden jag fick tillsammans med hela min familj... Kan inte heller få er att förstå smärtan när de lämnat mig och jag återigen är ensam kvar...
Å vad skönt att du har fått komma upp närmare familjen! Tänk att det betyder så mycket att få vara tillsammans, även korta stunder. Så skönt det måste vara för barnen att mamma finns inom "beökshåll" - mycket bättre än långt borta i Uppsala. Hoppas nu verkligen att bebisen får vara där inne i magen länge till. Jag har ju upplevt hur omtumlande det var att få en liten som kom ut alldeles för tidigt. Och då var det ändå i slutet av vecka 31... Det är nog en större ansträngning än man kan föreställa sig. Näe, varje dag som eran bebis får vara kvar inne i sin mamma är en välsignelse! Kram till hela den växande familjen./Joy
Jag är chockad....
SvaraRaderaHar precis träffat en liten knodd som väger 1 kg. Har inte kunnat föreställa mig vilken kamp och hårt arbete som det innebär att få en sån liten en förut. Det kan jag nog inte nu heller men jag har fått en liten förglimt om situationen...
Nu vill jag mer än någonsin att barnet ska stanna i magen lääänge till och att jag ska vara den enda i familjen som har vårdplats här i Sunderbyn.
Åh, det hoppas vi med! Det är bättre att du ligger där själv med barnet i magen, än att barnet är där utanför magen.
SvaraRaderaHoppas det är mysigt att träffa tjejerna nu! :)
Kram på dej!
Kommer precis hem från en utlandsresa och läser med bestörtning om era vedermödor och att jag missat din tid i Uppsala. Jag beklagar situationen men tror att det kommer att sluta med seger. Skönt om du inser fördelen av att försöka behålla bebisen i magen, för det blir inte nödvändigtvis lättare utanför så länge den är liten. Hoppas att du acklimatiserat dig i norr igen och att de tar väl hand om dig. Håll ut - belöningen väntar. Kram Tina.
SvaraRaderaJaa, så länge som det är tänkt ska bebisen stanna i magen! Det är vi helt överens om !
SvaraRaderaDet underbara med uthållighet är ju faktiskt att det har med sig en stor belöning. Det har vi ju löfte på.
Nu ska också mamman på ett mirakulöst sätt uppleva att tiden har vingar !
KRAM
Helt slut och omtumlad efter dagens alla känslosvall.
SvaraRaderaFick träffa mina två prinsessor idag!!!! Kan inte med ord beskriva den dyrbara stunden jag fick tillsammans med hela min familj...
Kan inte heller få er att förstå smärtan när de lämnat mig och jag återigen är ensam kvar...
Å vad skönt att du har fått komma upp närmare familjen! Tänk att det betyder så mycket att få vara tillsammans, även korta stunder. Så skönt det måste vara för barnen att mamma finns inom "beökshåll" - mycket bättre än långt borta i Uppsala.
SvaraRaderaHoppas nu verkligen att bebisen får vara där inne i magen länge till. Jag har ju upplevt hur omtumlande det var att få en liten som kom ut alldeles för tidigt. Och då var det ändå i slutet av vecka 31... Det är nog en större ansträngning än man kan föreställa sig. Näe, varje dag som eran bebis får vara kvar inne i sin mamma är en välsignelse!
Kram till hela den växande familjen./Joy
E:s kommentar ikväll i telefonen:
SvaraRadera"jaha, tyckte du att det var roligt att vi kom. Du började ju nästan att gråta..."