måndag 1 februari 2010

En liten själ som ropar efter kärlek


Först när jag såg henne blev jag rädd. Smittade hon? Vågade jag titta på henne? Vad skulle hon tänka om jag tittade på henne? Vågar jag komma nära? Oj oj vad ska mina barn tänka?
Många i detta område är rädda för denna lilla kvinna. Ingen vill ha med henne att göra- utom våra kära vänner. Familjen vi bor hos tar sig an både uteliggare, äldre och oönskade. Denna kvinna får omsorg och mat varje dag ifrån denna fina familj. Plötsligt har hon blivit sedd.
När jag stod och fotograferade alla andra runt omkring henne så ville hon ha min uppmärksamhet. Hon ville också bli fotograferad. Jag som knappt vågade titta på henne och så är hennes önskan att få bli fotograferad som alla andra! Skäms på mig. Så dum man är.
Hon ville ha närhet också, självklart, precis som alla andra. Hon ville att jag skulle lägga min hand på hennes huvud och larviga jag vågade nästan inte. När hon fick beröring så kom det tårar ur ena ögat. Äntligen hade någon rört vid henne. Äntligen vågade någon se henne. Äntligen gav någon henne ett leende.
Det är ett liv där under alla bölder.
En liten själ som ropar efter kärlek.

9 kommentarer:

  1. Tack för allt ni gör för våra medmänniskor! Jag känner verkligen tacksamhet för att du rörde vid henne, för att du gav henne kärlek. hur mycket mer ska då inte......

    SvaraRadera
  2. Man blir stum och tårarna trillar.Sätter in en slant på erat konto som ni kan ge familjen som hjälper dessa människor eller använda som ni vill för dessa människor. Hälften av summan är din och E:s födelsedagspresent. Många kramar från mormor.

    SvaraRadera
  3. Hjälp...Det var det värsta jag har sett. Har ni någon aning om vad det är?

    /Stina

    SvaraRadera
  4. Ser att det fortfarande är 0 kommentarer till detta inlägg... Inte så konstigt. Känns som att man inte har så mkt att komma med. Tycker ni gör ett fantastiskt jobb å den kvinnan måste ha blivit glad när ni kom :) Alla människor måste ha kärlek, så är det bara!

    SvaraRadera
  5. "vad ni gjort mot en av dessa mina minsta..." :-) Tänker mkt på er och kom att tänka på det som jag mejlade dig för länge sen. Det gäller kanske mer nu när ni är ute "mitt i" Indien än det gjorde när jag skickade det. :-) Styrka o kraft till er varje dag! Stor kram till er alla!

    SvaraRadera
  6. Åh,stackars, stackars kvinna!Underbart att du lade handen på hennes huvud. "Love never fails."

    SvaraRadera
  7. Stina: Ingen aning om vad det kan vara för hemsk sjukdom, hela kroppen ser likadan ut...

    Mormor: Tack för ditt hjärta! Är det någon man ska ge pengar så är det dessa människor!

    SvaraRadera
  8. Jag vet att denna sjukdom finns (kommer just nu inte ihåg namnet).. har faktiskt sett en svensk kvinna i "grannstaden" och såg sedan en dokumentär om den på TV kort därefter.. inget smittsamt men väldigt väldigt jobbigt!!

    Jag vill också säga att du gav någonting stort till henne.. beröring och kärlek som vi alla behöver. Kram

    SvaraRadera