Det var många som blev berörda av mitt förra inlägg och då har ni ändå bara sett en droppe av allt vi möter här ute! Nu förstår ni kanske ännu bättre så mycket kraft och energi det går åt bara till att berarbeta alla intryck som dagligen möter oss. Två av er har redan hört av sig och vill ge en gåva till familjen vi hälsar på och deras arbete bland sina medmänniskor- om det är någon mer som vill göra det så kan vi vara er förlängda arm. Dröj bara inte för länge med att höra av er, vi stannar bara en vecka till...
Igår kväll och under denna dag har vi rest ute på landsbygden. Man kan säga att vi har förflyttat oss ett par hundra år tillbaka med svenska ögon sett. Så extremt annorlunda. Bönder som bor där ute, mitt i naturen, sliter verkligen för sitt dagliga bröd. De bor i hyddor med jordgolv och grästak. Har bara ett enda rum och där gör man allt... utom att gå på toaletten. För sådana behov får man gå några steg längs vägen och sätta sig i diket. Allt var enkelt och harmoniskt. Människorna var glada. Klockan fem går solen upp, så också människorna. Sen arbetar man ute på risfältet, sockerrörsfältet eller något annant fält fram till kvällen. Då sitter man i sin hydda och dricker chai, äter ris och curry med sin högerhand och umgås. Sen är det bara att gå till sängs för solen har gått ner för länge sen och det finns inte så mycket annat att göra. Eller, det var inte riktigt sant- man sjunger också och spelar på en trumma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar