När jag ser tillbaka på vad som har hänt den sista månaden i mitt liv så blir jag nästan chockad. Hur är det möjligt att hinna uppleva så mycket på så många olika platser under en sån kort tid? Jag bearbetar och bearbetar. Det är svårt att sortera allt i mitt huvud. Så mycket glädje men också så mycket sorg att gå igenom. Det är inte konstigt att man känner sig som en urvriden trasa just nu. Ögonen går i kors och jag längtar efter en lugn stund att hämta ny styrka.
Tänker på er! Förstår att det är tufft nu. Kram
SvaraRadera