Sköna söndag

Idag har vi tillbringat all tid inomhus. Vi har bara myst och slappat! Det är Holi (indisk högtid) under två dagar nu där indierna gör små tjuv-busiga saker mot alla man möter. Framför allt kastar man färg, som inte går att få bort, på varandra. Därför är man som ljushyad blondin väldigt osmart om man går utanför hemmet... På morgonen såg jag barn som sprang utanför mitt fönster och sköt på varandra med vattenpistoler, fyllda med flytande färg. Detta har resulterat i att det nu är fullt med färg på stenplattorna utanför. Mina barn har utegångsförbud!

Jag saknar er alla blogg-vänner som så flitigt skrivit kommentarer förut. Fortsätt gärna- det är SÅ roligt att läsa. Det är inte så noga alltid vad ni skriver, bara att ni skriver! Nu ska jag fortsätta att baka. I morgon förmiddag får vi vänner på besök. Jag älskar när det kommer folk! Och förväntar mig att många bara ska komma förbi oss (utan att ringa eller förboka tid!) när vi flyttat till Jävre! Idag har vi kollat på en Volvo V70 på Blocket. Vi är utan bil när vi kommer till Sverige och tänker att det nog kan bli en sådan. Är det ett bra köp?

Fest

E har förberett sig för att gå på fest! Idag är vi bjudna på bullkalas hos en kvinna som fyllt 50 år. Sekunderna tickar sakta. E längtar så efter att få gå iväg. Små söta paket ligger på bordet och ska snart bli överlämnade. Paket, det är nog ett av det roligaste E vet. Hon har planerat länge för vad hon ska ge. I morse väckte hon mig och frågade vilken av sina leksaker hon kunde ge bort. Jag försökte säga att leksaker inte är så populära när man fyller 50 år och att hon nog hade större glädje av att ha kvar dem själv. Men glädjen som hon har över att få ge bort paket är fantastisk! Nu slutligen har hon bestämt vad som var lämpligt att ge, men varför går sekunderna så sakta? Kalaset är fortfarande en och en halv timme bort och E är ju helt klar...

I morse var jag och M iväg på tu man hand för en hotellfrukost! Barnen var hemma hos en väninna. T har blivit så stor och trygg nu så hon blir inte ledsen när man vinnkar hej då. Det är väldigt skönt. Frukosten var precis vad vi behövde. Att en frukost kan vara så komplett- där fanns yoghurt, mörkt bröd, philadelphiaost, juice, kaffe, bacon, american panncakes och mycket annat gott. När vi ställde fram efterrätten på bordet så hade min mage sagt stopp för länge sedan. Jag är fortfarande jätte-mätt, trots att det har gått tre och en halv timme sen vi åt. Hur ofta är man det efter en indisk frukost?

T på indisk samling

Lilla T fick sitta på en stol under en samling. Ärad som en prinsessa! Resten av folkskaran satt på jordgolvet...

Mat i överflöd

En del kossor lever ett riktigt lyxliv! Som den här till exempel. Mat i överflöd!

Min familj fick också leva ett riktigt lyxliv under lunchen idag. M och E åkte på en egen lunchdate nere på stan. Samtidigt åkte jag och T till ett köpcentrum, tillsammans med två andra mammor och fyra barn. Vi åt på Mc Donald´s, så smarrigt! Efteråt blev det lite shopping. Jag köpte några t-shirts till tjejerna för 15kr styck! Det har varit en bra dag trots att mina tankar många gånger har flygit iväg hem till Sverige och till min morfars begravning...

Vila i frid älskade morfar!

Utropstecken

Den här tjejen har ett utropstecken målat i pannan. Det har inte jag. Däremot har jag ett utropstecken ristat i hjärtat, eller jag har ganska många faktiskt! Ikväll fick vi en leverans från Sverige, närmare bestämt från min brors familj!

Just nu sitter jag och njuter av Anthon Berg jordgubb- och apelsinchoklad... Tack tack tack!

Några korta återblickar

När jag ser tillbaka på vad som har hänt den sista månaden i mitt liv så blir jag nästan chockad. Hur är det möjligt att hinna uppleva så mycket på så många olika platser under en sån kort tid? Jag bearbetar och bearbetar. Det är svårt att sortera allt i mitt huvud. Så mycket glädje men också så mycket sorg att gå igenom. Det är inte konstigt att man känner sig som en urvriden trasa just nu. Ögonen går i kors och jag längtar efter en lugn stund att hämta ny styrka.

Storslagen dans i vardagsrummet

Ni som sett mig dansa i ungdomens dagar (låter som att jag är jätte gammal nu) -erkänn visst är lilla T ruskigt lik mig :-)

En svart dimridå

Sent igår kväll kom vi hem till Kolkata. Lägenheten var fylld av en svart dimridå, från taket och en meter ner- så obehagligt skitigt det kan bli. Hela förmiddagen har vi (M fick stanna hemma några timmar för att hjälpa mig) skrubbat. Och det blev faktiskt en skillnad, trots att fötterna fortfarande blir svarta när man går inomhus... Mitt i allt kaos kom jag att tänka på en kommentar som min fina kusin skrivit tidigare. Kommentaren handlade om att man kunde använda allt smuts och göra ett fotavtryck av T:s lilla fot. Det har jag gjort idag. Här är en svart liten fot, tryckt med hjälp utav Kolkatas svarta rök. Det går alltid att hitta ljusglimtar i mörkret.

Lång resa hem

Klockan 12.45 idag kommer en bil och hämtar upp oss i Trivandrum. Då beger vi oss till flygplatsen och påbörjar vår lååånga resa mot Kolkata. 21.50 beräknas sista flyget landa, men innan vi är i lägenheten kommer klockan att vara efter 23.00. Tänk att ett enda land kan vara så enormt stort! Och tänk att vi under vår tid i Indien hunnit se och uppleva så många delar av landet, allt från Darjeeling i norr till Kerala i söder. Man får bara vara tacksam.

I gott sällskap

E och T stortrivs i vårt indiska sällskap! De busar och kramas om vart annat :-) Vi blir verkligen jättefint omhändertagna. Vi har fått vänner för livet här nere i Trivandrum!

Men det hjälper inte, idag saknar jag min svenska familj jättejätte-mycket... typiskt.

Husbåt på Backwater

Dagens utflykt bestod i att åka husbåt på Backwater nära Alappuzha. Vi åkte i en sådan båt som syns på översta och nedersta fotografiet. Våra förväntningar på dagen var höga. Men tyvärr gjorde värmen det nästan olidligt för oss stundvis. Båten vi beställde skulle ha två stycken ac-hyttar samt en fungerande takfläkt, men tyvärr gick ingen av dessa utlovade beställningar i uppfyllelse. Och när man redan är ute på vattnet är det lite svårt att vända och säga att man vill byta båt. Vi fick helt enkelt svettas och uthärda den extrema hettan. Det var nästan helt vindstilla långa stunder trots att vi befann oss ute på backwater. En annan liten miss var att maten skulle ha serverats kl 12.15 och en timme senare så var den ännu inte på plats. Detta medförde att det blev lite extra kämpigt för oss alla... Så här i efterhand blev det en härlig dag, fotografierna berättar om en vacker plats och båtarna var väldigt mysiga. Det var bara VÄRMEN som var det stora problemet- jag tappade både energin och modet. Sen när vi återigen satte våra fötter på fast mark och fick kliva in i en ac-bil började huvudet fungera normalt. Vi fick en härlig resa tillbaka till Trivandrum efter några semesterdagar i Cochin. Nu återstår bara morgondagen i denna delen av landet, på söndag drar vi norrut mot Kolkata igen.

Veega Land- karusellvarv efter karusellvarv

Idag har vi besökt Veega Land, Indiens största och bästa nöjesfält! Det var verkligen en fin park. Bland annat så kunde man titta på en ljus- och vattenkonsert som var riktigt imponerande... Båda mina tjejer njöt maximalt av dagen. De ville åka på hästkarusellen varv efter varv. Och det var klart att de fick! Det finns inget bättre än att se sina barn lyckliga och nöjda.

Veega Land- barnen ständigt i fokus

Medan pappa M och hans kompis sprang runt och lekte så väntade barnen vid en lämplig plats i skuggan. Järnstolparna som egentligen är till för att bilda ett kösystem kring passade ypperligt som lekplats. Observera alla händer i slutet av filmen som nyper lilla T i kinden. Det var ständigt någon/några som ville nypa barnen i kinden, ta ett foto eller ställa frågan; What´s your name? Det är helt okej att svara på sådana frågor en gång eller två, men efter hundra gånger börjar man bli lite mer irriterad och tycka att det räcker...

Veega Land- M leker för fullt!

Det var en lång väntan för övriga familjen när M skulle leka av sig ;-)

Tack vare diverse uppvärmningsövningar uppe vid startfältet såg han till att vinna sitt lopp. Huruvida det var en tjuvstart eller inte tål att diskuteras.

Kinesiska fiskenät

Det här var en ny fiskemetod för min del. Man sänker ner ett stort nät under vattenytan. När nätet befinner sig under vattnet kommer det ljusstrålar ifrån det, vilket lockar till sig fiskar. Sen drar man upp och hoppas på storfångst. Under vårt besök vid fiskelägret så blev det inga fiskar alls. Det beror på att det inte är säsong för fiske nu! Man fortsätter ändå att föra näten upp och ner under vattenytan. Varför? Därför att man tjänar så bra med pengar på att visa alla turister hur det fungerar :-)
Nu ska jag gå och äta lite hotellfrukost! Och för den som undrar kan jag meddela att jag är vid ganska gott mod. Jag släpper ut lite tårar då och då och resten av tiden kan jag faktiskt njuta av allt roligt vi möter...

Cochin

Hela dagen igår var vi på resande fot. Att färdas 25 mil tog åtta timmar här borta! Vägarna har inte svensk standard och det är allt möjligt som vi behöver köra förbi, till exempel en fet elefant. Sen så stannade vi för mat- och fikapaus oxå, vilket de andra två fotografierna är exempel på. Nu är vi i en stad som heter Cochin. Här ska vi tillbringa tre nätter på ett hotell och ha en mini-semester. Man tackar så klart inte nej till det gratis-erbjudandet från våra underbara vänner!!!

För övrigt är det en tung dag idag. En av mina allra närmaste har tackat för sig. Igår flyttade min morfar hem. Jag har gråtit hela natten. Mina uppsvälda ögonlock skymmer sikten för mig. Han var så fin, min älskade dyrbara morfar. Få människor kan få mig att känna mig så dyrbar som honom. Alltid ett uppmuntrande ord. Alltid en kram och en liten smekning på kinden. Han har under den sista tiden kallat mig och min familj för "den lyckliga familjen". Idag ska jag försöka ge min familj en lycklig dag, för morfars skull, trots att sorgen spränger i mitt hjärta.
Min älskade morfar, tack för allt.

Peppar

Idag blir det många bilder på naturens läckerheter! Vi har trotsat dagens temperatur på 34,5 grader i skuggan och promenerat i skog och mark. Det är så imponerande att se allt som växer ute i det fria. Jag har fått lära mig nya saker idag som jag inte haft någon aning om förrut. Visste du till exempel att grön, svart och vit peppar växer sida vid sida. Grön peppar plockas på en gång. Vit peppar får man genom att ta bort skalet på de röda kornen. Svart peppar får man när man lägger grön peppar ute i solen på tork under tre dagar.

Jackfruit

Jackfruit är världens största trädburna frukt! Den kan bli upp till 90 cm hög och 50 cm bred. Den är väldigt hälsosam och fylld med mycket vitaminer och mineraler. Däremot (enligt vår guide idag) så luktar den väldigt illa när man öppnar den och stanken sprider sig 2 km bort...

Vanilj

Så kul, nu vet jag hur vaniljen ser ut innan den blir den hårda vanilj-stången :-)

Papaya

Hur kan ett sådant vackert träd bära på en sådan dålig frukt?

Kakao

Ananas

Kockaburra är gummiträdets kung

"Kockaburra bor i ett gummiträd, gummiträdet vajar, det vajar så, sjung ,kockaburra sjung, kockaburra gummiträdets kung!"

Jag gillade aldrig den här sången. Vi sjöng den i skolkören. Men av någon anledning så är det den här sången som jag fortfarande kommer ihåg. Jag har aldrig vetat varken hur en kockaburra eller ett gummiträd ser ut, föränn idag. Vi har gjort ett studiebesök på ett gummiträdsplantage som våra vänner äger! (Såg ingen kockaburra men den har jag senare under dagen hittat på nätet..) Så häftigt- JAG HAR FÅTT SE GUMMITRÄD!

Ett gummiträd tappas på flytande vit gummi. Sen samlas den in och tvättas. Den hälls upp i rektangulära formar och stabiliserar sig när den blandas med syra. Efter det kör man den genom två olika pressar, en för att göra gummit slätt och den andra för att göra ränder. Man behöver ha gummit randigt så att det torkar tillräckligt ute på "klädstrecket". Sen bränner man gummit eller snarare röker den för att få till det bästa resultatet och den rätta bruna färgen...

Det här var fascinerande! Jag är fortfarande alldeles salig över detta. Kockaburra och gummiträdet har efter så oändligt mänga år fått bli något mer än bara konstiga ord.

THE LEELA

THE LEELA var ett superfint hotell! Att få bli bjuden på födelsedagsmiddag där var en stor ära! Vi njöt allihop maximalt! Luften bjöd på en ljummen vind ifrån havet, solen gnistrade på vågorna och hotellet glänste i sin skönhet. Där fanns en pool vars vatten såg ut att smälta samman med horisonten, något utöver det vanliga. Jag njöt utav en jättegod oxfilé som la sig som ett smäck i magen. Mitt i allt detta härliga så tog mitt kamerabatteri slut. Vilket för min del var ganska bra, då kunde jag inte annat än att bara koppla av och insupa allt det sköna. E tyckte däremot att det var förfärligt att jag inte kunde ta några bilder på det coola husbandet som spelade senare på kvällen. I protest plockade hon fram penna och papper och ritade av en av musikerna! Det här ställer glömmer jag aldrig.