Så äntligen har vi stannat till på det där speciella stället vid vägkanten där de säljer så fin blomkål! Det är så charmigt. Blomkålen var den största jag någonsin sett och de såg rena ut trots att de säljs precis vid vägkanten på en stor bolmande väg.
Denna dag har varit något utöver det "vanliga" för mig här nere. Under förmiddagen åkte hela familjen iväg på ett uppdrag som jag önskar att vi aldrig aldrig glömmer...
På eftermiddagen fick vi besök av vår söta städerska Nomita. Idag tog det extra ont i hjärtat att möta henne... Tidigt på morgonen tappade jag ut en stor plastburk med musli på golvet som jag inte hade tid att städa ihop innan vi åkte iväg vid 8 tiden. Sen när Nomita jobbade i vårt hem så städade hon upp alla flingor från det (som vanligt) svarta golvet. Min omedelbara inställning var att muslin självklart skulle kastas. Det var då det hände, Nomita ville ta med sig flingorna hem. Vad säger man. Hon vill äta flingorna som ligger på vårt smutsiga golv! Jag glömmer aldrig den stunden. Vårt kylskåp, vår frys och vårt skafferi var fyllt med mat och det låg två ENORMT stora blomkålshuvuden på diskbänken. Min fina blomkål var inte så dyrbar längre. Självklart skulle Nomita få äta något mer än smulorna från vårt hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar