Sunderban Tiger Camp

Vi har varit på en två dagars tigerjakt i Sunderban. Denna plats ligger sydöst om Kolkata och resvägen bestod av två timmars taxiresa och en ungefär ilka lång båtresa innan vi kom fram till camp området. Att åka taxi genom Kolkatas landsbyggd var något helt annat än inne i staden. Människorna bodde till stor del i lerhyddor och försörjde sig på jordbruk, bilder kommer senare. Att sen åka båt hade E sett fram emot. Det var bara det att båten inte såg ut som hon förväntat sig, och så är det väl med det mesta här borta man vet inte hur saker och ting kommer att bli. Vår svenska referensram passar sällan in så bra... Det var skönt för själen att få åka båt och vara nära lite vatten igen! Mangrove träsket vi åkte i tillhör världens största floddelta. Skillnaden mellan ebb och flod var nog ett par meter och i tid förändrades vattennivån helt på sex timmar. Som sagt var det tänkt att vi skulle få se tigrar, men det närmsta vi kom var teckningar som barnen ritade och fotspår i leran. Guiden berättade att dagen innan vi kom hade en tiger simmat över floden och in i en liten by... Under natten sen så var det något med lilla T. Hon grät och grät och spände sin lilla kropp som en pilbåge. Detta ledde till att det bara var E som kunde sova ordentligt under hela natten. Samma natt kände jag av lite begynnande magbesvär och avvägde om jag följande morgon kl 06.30 skulle åka med på båten för ännu en tigerjakt. Jag följde med, vem vill missa chansen att få se en bengalisk tiger, vilket jag inte skulle ha gjort. Fick springa fram och tillbaka till en liten äcklig båttoalett och vända ut och in på mig själv. Att jag sen över huvud taget klarade av vår hemresa var ett mirakel. Obeskrivligt ont i magen. Jag kämpar fortfarande med att bli bra igen men kan tack och lov ligga hemma i min säng...