lördag 5 februari 2011

Mer än fullt upp...


.
Så är vi nu hemma hela familjen!
Och jag kan helt klart konstatera att jag hade glömt bort hur det är att vara småbarnsförälder.
Att dessutom ha två storasyskon som inte fått ta del av mig som de velat spelar oxå in. Och ej att förglömma att vi inte bara fått ett spädbarn utan ett prematurbarn- vilket är en avsevärd skillnad. Var tredje timme måste F äta oavsett om han vill eller inte. Morgon och kväll ska han inhallera kortison, som han gör på bilden. Sen ska han sondmatas med en hel hög av extra tilsatta små medicindroppar som ska blandas och fördelas på sitt speciella sätt... Allt detta tar enormt på krafterna. Jag hinner inget annat än att just pyssla med barnsaker HELA tiden.
Men jag klagar inte. Barn är verkligen livet. Och just nu lever jag livet!
Tänk att vi fortfarande får vara hemma, utan ett enda larm i apparaten, och nu är det lördag kväll...
På måndag morgon ska vi åka tillbaka till Sunderbyn för en "besiktning" av lilleman. Och vill det sig då väl så kanske vi får åka hem till övriga familjen igen (!) för att bara åka in till avdelningen på täta kontroller och korrigering av sondmatning och medicinering.
Denna lilla prins är en sån underbar gåva till oss. Flickorna är enormt stolta och glada över sin lillebror.
Snart är det sommar och medicineringen och sondmatningen har avtagit. Då får vi ett "vanligt" småbarnsliv och det kommer att bli en förhållandevis lätt match. ;-)

4 kommentarer:

  1. Kan tänka mej att det är en enorm omställning! Härligt att ni får vara tillsammans iallafall och ni är starka och får den kraft ni behöver för att klara allt detta!
    Kramar till er!

    SvaraRadera
  2. Vi blir så glada för eran skull. Skönt att få bli en hel familj igen efter så lång tid åtskillda. Fortsätter att be för er och längtar tills vi kan ses igen :) Kram Kusin C

    SvaraRadera
  3. Åååå Ida! Underbart att ni får vara tillsammans hela familjen. Ni är såååå duktiga, med allt jobb som är med en liten "premmis" i familjen. Och även om det kanske kan kännas lite overkligt just nu så kommer så det snabbare än man kan tro att övergå till en mer "normal" tillvaro. Härligt!!
    Stor kram, Joy

    SvaraRadera
  4. Kramar till er alla! Och Ida, du tappar ju sällan kontrollen så nog kommer du tillsammans med din fina familj ro i land detta med tre barn även om det är tuffa och annorlunda omständigheter...

    Vi väntar fortfarande på tillökningen... : )

    /Stina

    SvaraRadera