Second hand

.
Vet inte om det är okej att använda ordet second hand när man inte har betalt nåt för kläderna? T har i alla fall kläder som är i andra hand (att kalla dem ärvda låter så trist). Mössan hade jag som liten och kappan min lillasyster.
T är söt som en sockerstrut!!!
Fotografierna är som vanligt numera bara tagna med min telefon- men fotografen är högst anmärkningsvärd- en blandras av norrlänning och göteborgare, min bästaste mattan!!

Födelsedagen är äntligen här!

.

Nu är F:s "födelsedag" äntligen här!

Det var idag som jag var beräknad att ligga på förlossningen och grovjobba mig igenom det maratonlopp som en förlossning innebär...

Ikväll har vi ätit prinstårta och firat denna stora dag!

Och visst är F som en nyfödd. Besöket på BVC idag visade på sådana siffror: 3260 gr och 50,5 cm lång. (Att ta sig dit idag var ett stort projekt. Stort tack till dyrbara vänner som hjälpte mig att genomföra det...)

Livet vänder åter till mina lungor

Så ljuvligt!!!

Runt nollgradigt väder idag och strålande sol! För första gången på tre månader har jag nu äntligen fått vara ute på en längre promenad. Och för första gången har F fått prova att åka i sitt vrålåk. Det blev en ny Teutonia Spirit s3 som vi smällde till med! Jag körde en sådan vagn till T oxå men vi fick lov att sälja bort den innan vår Indien resa. Nu är vi åter glada Teutonia-ägare!

Färgstarkt

E visar upp dagens sjöjungfruteckning med inspiration från Ariel.
.

Barnteckningar är något alldeles särskilt. Där finns inga hämningar!

Önskar att jag vore mer som ett barn när jag själv har en penna i handen.

För jag är nämligen som många andra vuxna, alldeles för feg för att bara "teckna på".

Komplettering till föregående inlägg

.

Man kan ju göra det lätt för sig och skaffa en städerska!

Prioriterar och värderar

.
Kolla in vilken artikel mina ögon fastnade på idag!
Man borde bli lite mera så...
Idag väljer jag att värdera vad som är viktigast här i livet och leva efter det.

Tänk att det är sant

.

Nu är F utskriven från avdelning 56!!!

I morse fick han sin sista antibiotika via infarten på huvudet. (Fortsättningsvis så ger jag medicinen via munnen.) Och tänka sig- nu är F inte längre patient på sjukhuset (med undantag för att han ska ligga inne två dygn om ett par veckor för att kunna bli av med sitt koffeincitrat...)! Han anses vara så pigg och duktig nu att vi har fått åka hem! Han växer som han ska, kan äta (amma) alldeles själv och plingar i stort sett aldrig i sitt apnélarm. Nu är han som en vanlig bäbis :-) Med några små undantag som att han är extra infektionskänslig och får medicin och pulmicort morgon och kväll. Svårt att förstå att vi faktiskt tagit oss så här långt nu. Allt det normala som ska vara kring en bäbis är snart normalt för oss oxå!

Polarn

Lilla pyret har en snäll polare (för övrigt min moster) som kom med moderiktiga kläder åt honom idag. Ja, jag vet att det är besöksförbud. Men när man som polarn verkligen vill träffa oss så ses man i cafeterian :-) Ett sådant tillfälle bara måste dokumenteras och fotograferas när man heter Idalina och dessutom äger en blogg som ska fyllas med minnen!
Trots att studion bestod av en sjukhussal, belysningen av två skrivbordslampor och kameran satt fast i en mobiltelefon så kan man inte hejda sig när lusten smyger på och motivet är bländande snyggt. Därför kommer här ytterligare ett modereportage som bestod av två kameratagningar eftersom modellen plötsligt var tvungen att ta en matpaus...
Håll tillgodo!
Och stort TACK till en av världens bästa sponsorer och polare.

Favoriten

F sitter i famnen hos en av hans barnskötare inne på
expeditionen. Han har blivit lite av en favorit ibland personalen...

v.39 & Mode

Grå stickad overall från Lindex (gåva från fam J Lidman).
Vit stickad mössa, vita stickade vantar och vita stickade sockar privat (hantverk från A Lidman).
Modell Prins JFK, 3202gr & 50,2cm.
Fotograf Idalina.
Kamerautrustning iPhone.

En rad trevliga MMS!

Under denna sjukhusperiod så är våra flickor "dagbarn" hos mormor. Själv sitter jag i min fåtölj på sjukhussalen och undrar vad de gör... Det är vid sådana tillfällen som MMS betyder så mycket! Idag har det plingat flera gånger i telefonen med trevliga hälsningar och foton på flickorna. Bland annat så har de haft papiljotter i håret och fått fina lockar. Klänningen som E har på sig bar jag för övrigt på mamma och pappas bröllop!

påfyllning

När man är ifrån varandra och bor på sjukhus så behöver man påfyllning av olika slag. Därför kom min kära man med några kramar till mig idag:-) Andra bra att ha saker som jag fick var mat, kläder och lite godis. Förhoppningsvis så överlever jag och F nu hela kommande veckan på avdelningen- annars får jag ringa ett nödlarm till mannen!

Ett stort roligt steg

F har dragit ut sonden. Kanske kände han på sig att tiden var
inne att ta nya utmanande steg. För nu är sonden borta (!)
förhoppningsvis för alltid. Idag testar vi nämligen fri amning för
första gången! Om F orkar att äta alla mål själv och dessutom får
i sig den mängd som han behöver så blir sonden från och med idag
ett minne blott! (Medicinen får han genom en nappflaska nu
istället...)
Men jag tar inte ut segern i förskott, F är trots alla framsteg inte
en "fullgången" bäbis än, så vi får väl se.

Vi gillar läget helt enkelt

F har en infektion i kroppen, troligtvis urinvägsinfektion. En
antibiotika kur är insatt och kommer att pågå i 7-10 dagar....
På ett sätt är jag väldigt glad över provsvaren som vi tagit.
Kanske är detta svaret på varför han fortfarande är så trött och
plingar i sina larm. Vi får helt enkelt gilla läget och tro att
utifrån allt detta kommer en pigg och stark kille att träda fram!
Det är inte synd om mig och F- vi är i goda händer.
Det är inte synd om M- han har precis tagit klivet in i arbetsvärlden.
Det är inte synd om E o T- de leker hemma hos mormor på dagarna och
blir ompysslade.
Däremot så är det lite synd om mormor- hon får slita och arbeta
för andra hela dagarna och hinner nästan inte ta hand om sig själv.
En sådan kvinna, tjänande och hjälpsam, med ett enormt stort hjärta
är mera värd än guld!!! Och det bästa av allt är att kvinnan är
vår mamma, svärmor och mormor.

En kall hälsning från rummet

Så var vi här igen jag och F, på sjukhuset. Snart ska vi sova
vår andra natt här och provtagningarna fortsätter. Crp:et är lite
för högt men inte så högt att man sätter in antibiotika direkt.
Däremot fortsatt kontroll på läget med förhoppning om att det ska
sjunka till i morgon.
Vi (jag) är vid gott mod, snart hemma igen!

Ps. Du som befinner dig i varma Indien och svettandes drömmer om
Sverige- till dig kan jag säga att det är -30 och man fryser
inomhus... Du är på rätt plats i rätt tid!! .

mitt i ett äventyr

Denna morgon blev lite tokig. När F skulle få äta sitt klockan
nio mål så blev det lite svårt att mata honom... De mål som han
inte orkar amma själv ger jag vanligtvis honom i sonden. Problemet var
bara att denna morgon hade han lyckats dra upp sonden från magen. Och
jag hade ingen lust att stoppa tillbaka den, inte nu när vi skulle
åka till sjukhuset för rutinkontroll precis efter den måltiden.
Därför bestämde jag mig för att han skulle få lov att amma trots
att han var trött. En hel timme försökte jag väcka den extremt
trötte och ointresserade lille killen och till slut drog han några
trötta ammningstag. (På bilden syns en lite irriterad kille som fick
lov att vara utan sina kläder i ett försök att pigga upp honom.) Sen
åkte vi på dagens besiktning på sjukhuset med en till början goda
nyheter. F väger nu 3062gr och är 50,2cm lång!! Detta innebär att
han till utsidan hunnit bli som en normal nyfödd bäbis :) Nu ska bara
insidan komma ikapp oxå!!
När vi sedan kört hem igen till byn (resan till sjukhuset tar en
timme enkel väg) så ringde doktorn och sa att vi måste komma
tillbaka igen. Snabb sänkan hade visat sig vara lite för hög och de
var oroliga för att F fått en infektion... Hur i hela världen har
det gått till i så fall?? Vi har verkligen varit noga med att inte
träffa några basiluskor!
Därför är jag och F nu åter igen på sjukhuset för att sova över
och ta nya prover. Eventuellt så får han antibiotika i natt efter att
beskedet på en eventuell infektion har kommit....
Livet är ett enda äventyr!
M börjar på sitt nya jobb i morgon och vi är på sjukhuset. Lite
komplicerar men inte omöjligt när man har morfar och mormor nära :-)

Gräset är inte grönare

.

Gräset är inte grönare och snön är inte vitare...

Jag kommer att göra allt jag kan för att hålla fast vid min man för det finns ingen bättre!

På den här bilden kan ni se när han leker ute i snön med flickorna och bygger en borg.

Det blir ensamt utan honom nu på dagarna när han ska börja att jobba.

Vem ska då skotta snö och busa ute med de stora barnen medan jag sitter inne och sondar F?

En enkel tulipan...

.

Till alla våra kära vänner som stöttar oss i vår komplicerade vardag.

Vi vore inte detsamma utan er.

Lots of love en dag som denna!

Ytterligare ett steg i rätt riktning

.
Jag skrattade så att tårarna rann när jag såg hur detta kort blev. Blev helt enkelt tvungen att visa det för alla mina bloggvänner runt om i sfären. På ett sätt berättar den om hur vårt liv varit de senaste månaderna. M har suttit hemma och druckigt sitt kaffe alldeles själv och jag har bara existerat som en skugga.
Men nu håller hela vårt liv på att få vind i seglet!!!!!
Idag ringde telefonen och gav oss en underbar alla hjärtans dags present;
M har fått jobb i Skellefteå!
Han kommer att börja arbeta för ett rekryteringsbolag i Umeå, som i sin tur hyr ut honom åt ett företag i Skellefteå under namnet Explizit...
Redan onsdag eller torsdag denna vecka sätter arbetet igång och vi kommer att få njuta av skillnaden mellan vardagar och helgdagar framöver :)

Ibland undrar man varför saker inte sker och sen när saker har skett så förstår man varför de skedde...

Tandlossning

.

Nu har det hänt och lyckan är total!

E har tappat sin första tand. Å vad hon har väntat och längtat efter detta i veckor och så plötsligt hände det. Nu ligger den lilla tanden i en skattkista under kudden i sängen. Hennes storkusin har nämligen berättat att om man lägger tanden under kudden istället för i ett vattenglas så kommer man att få sedlar istället för kronor för sin tand...

Typiskt, jag som bara har mynt hemma :)

Syskon mys

.

Igår kväll när flickorna hade badat och tagit på sig sina pyjamaser så var det dax för lite syskon mys innan läggdags. F blev så ompysslad som bara en lillebror kan bli! Och man såg riktigt hur flickorna njöt av myset!

Idag har de fått tvätta honom med var sin tvättlapp när han badade i baljan. Sådan här bra hjälp bådar gott för framtiden :)

Kusin på besök

.
F fyller två månader idag. Märkligt vad snabbt tiden går i backspegeln. Önskar att tiden fram till sommaren ska gå lika snabbt... Inte för att denna årstid är tråkig utan för att alla prematura problem ska vara ur vägen! (Sista dygnet har F sovit mest hela tiden och plingat i apnélarmet fyra gånger.)
.
Idag var familjen Lidman på besök och F:s stora kusin fick prova att hålla honom. Först knorrade han lite, vilket han brukar göra så fort man rör vid honom, men sen njöt han av sällskapet.
Ps. Alla besökare var friska och bjöds på handsprit när de kom :)

Lekterapi

E är överläkare! Ett bra framtidsyrke :)
.

Här undersöks en utslagen patient.

.

T gillade att sticka med nålen!

.

En riktig ställning med dropp. Precis som lillebror har haft.

.

Allt undersöktes noggrannt på nära håll.

.

E gick in i rollen som patient och var ledsen över sin brutna fot.

.

.

Min lyckliga dag igår kväll slutade med att larmet gick och lille F hade ett andningsuppehåll. Det är inte alls att leka med, fast lyckligtvis så gick det bra även denna gången. Han klarade själv att komma igång med andningen till slut... Tänk gärna på F en extra gång när ni vänder era böner till Gud!

.

Denna dag har bestått av kontroller på sjukhuset, fast inte på grund av vad som hände igår. Det var en sedan tidigare bokad "besiktning". F mår bra. Tyvärr hade han däremot inte fortsatt att gå upp i vikt (sista kontrollen var i måndags) men det kommer nog. Läkarna konstaterade att han fortfarande uppför sig lite "barnsligt" och omoget och att vi därför inte får ha för höga krav på lilleman. En sådan typ av bäbis som F skulle ha stannat kvar i magen om han bara fått. Han verkar nämligen behöva minst 40 fulla veckor för att bli "klar" på insidan. Nu när han blev utplockat så behöver han få lite extra tid.

.

Under tiden som jag och prinsen var på avdelningen för en sista ögonkontroll (som var helt normal!) så lekte flickorna på lekterapin. De får ju inte komma in på avdelningen längre på grund av det pågående besöksförbudet som råder där. Och lekterapin är verkligen ett bra ställe! Så pedagogiskt. Det gillar jag :) Barn behöver få bearbeta allt som händer runt omkring dem på sitt bästa sätt, genom lek. På lekterapin kan mina flickor verkligen göra det. All utrustning som deras lillebror tvingats ha kan de leka med och själva testa på dockor där!

*Lycka*

.

Vissa dagar är bara helt underbara.

Idag var det en sån dag, en dag fylld av lycka!

Prinsen har "skött sig" sen i söndags. Inga pling och inga konstigheter.

Han andas och äter- visst låter det naturligt :)

.

Idag har min moster varit på hembesök. Hon har följt med på hela långa färden och hälsat på under vår sjukhusvistelse. Och plötsligt har nu dagen kommit när hon får hälsa på oss i vårt hem! Det är då man inser att tiden och dagarna faktiskt rullar på, de går framåt!

.

Kläderna som F har på sig har min kusin sytt själv! Snygga och unika! Man blir så glad och tacksam över små klädpaket! Den fina gesten tror jag har hjälpt till att bygga på känslan att vi faktiskt fått en liten bäbis... Sanningen och verkligheten uppenbaras för mig bit för bit. Nu när F:s liv inte bara består av maskiner, slangar och sjukhusbestyr så blir allting mysigare och naturligare. Och att vi dessutom får bo hemma är nästan för mycket!

.

*Lycka*

V. 37 + 1

.
Moster L och två kusiner var förbi en kort sväng igår med en fin present till F!
Han ville genast posera, men jag sa åt honom att han fick vänta till idag...
Nu är han nytvättat och fin och klädd i de limégröna kläderna.
Snygg va!

Lite om det senaste...

Allt rullar på kan man lugnt säga!
Det finns ingen tid i nuläget för någon kontinuerlig uppdatering på bloggen eller annat pyssel med mindre viktiga saker. Det viktigaste står i fokus- familjen- och det är oxå det enda som jag hinner med i nuläget.

Kortfattat kan jag säga att helgens permis gick hyfsat bra. Men den innehöll oxå fyra "pling" i apnélarmet, en sondslang som drogs upp från magen samt ett tillfälle när lilleman under en lång stund andades väldigt sällan, blev blå i ansiktet och var alldeles slö...

Under måndagen åkte vi sen in till sjukhuset för en kontroll. Värdena (blodgasen) såg fortsatt väldigt bra ut och F hade gått upp i vikt! Nu väger han hela 2900gr!
På grund av de fina resultaten som alla tester visade upp under F:s besiktning så fick vi åka hem till familjen igen!

Tiden och dagarna rullar på. Det är allt jag hinner skriva om för den här gången.
Nästa besiktning på sjukhuset blir på fredag. Fram till dess hoppas vi på att F inte ska krångla något mer med andningen. Eller- det behöver han aldrig mer krångla med! För det tar så mycket på krafterna och sliter på en nervös mage...

Mer än fullt upp...

.

Så är vi nu hemma hela familjen!

Och jag kan helt klart konstatera att jag hade glömt bort hur det är att vara småbarnsförälder.

Att dessutom ha två storasyskon som inte fått ta del av mig som de velat spelar oxå in. Och ej att förglömma att vi inte bara fått ett spädbarn utan ett prematurbarn- vilket är en avsevärd skillnad. Var tredje timme måste F äta oavsett om han vill eller inte. Morgon och kväll ska han inhallera kortison, som han gör på bilden. Sen ska han sondmatas med en hel hög av extra tilsatta små medicindroppar som ska blandas och fördelas på sitt speciella sätt... Allt detta tar enormt på krafterna. Jag hinner inget annat än att just pyssla med barnsaker HELA tiden.

Men jag klagar inte. Barn är verkligen livet. Och just nu lever jag livet!

Tänk att vi fortfarande får vara hemma, utan ett enda larm i apparaten, och nu är det lördag kväll...

På måndag morgon ska vi åka tillbaka till Sunderbyn för en "besiktning" av lilleman. Och vill det sig då väl så kanske vi får åka hem till övriga familjen igen (!) för att bara åka in till avdelningen på täta kontroller och korrigering av sondmatning och medicinering.

Denna lilla prins är en sån underbar gåva till oss. Flickorna är enormt stolta och glada över sin lillebror.

Snart är det sommar och medicineringen och sondmatningen har avtagit. Då får vi ett "vanligt" småbarnsliv och det kommer att bli en förhållandevis lätt match. ;-)

Nu är det beslutat...

I morgon smäller det! Då ska jag och F få åka hem på vår
första permis!!!
Någon gång ska den höga tröskeln klivas över, så är det bara.
Och nu har den stunden kommit. Med mig hem kommer jag att ha
apne'larmet, sondsprutor, medicin och inhaleringsapparaten...
Wish me good luck!!!