Same same but different

Detta fotografi är taget i vår korridor på sjukhuset. Några arbetare höll på att blanda cement där och fixa lite i ett hål i väggen...

Förra söndagens blev vi tvugna att åka in till ett sjukhus här i stan. Jag ville verkligen inte. Men när lillan haft över 40 graders feber i sex dagar så var alternativen inte så många. Väl på plats så gjorde personalen många undersökningar och det visade sig att vi (jag och lillan) skulle bli inlagda. Suck. Hur skulle det här bli då? Jag har aldrig ens varit på vårdcentralen med E under alla år och med T har jag bara varit där en enda gång och nu plötsligt hamnar vi på indiskt sjukhus!!
När de skulle sätta nål på lillan så ville de promt att jag skulle gå iväg och vänta utanför. Hjälpas! Aldrig i livet tänkte jag, hon kan ju inte ens förstå vad de säger... Efter en stund så gick de med på att jag skulle få stanna. Nålen var en kamp för oss båda, jag är lite spruträdd och lillan hade jätteont. De stack och stack men fick inte till det. Det slutade med att de fick sätta nålen i armvecket istället för på en hand...
Att besöka indisk X-ray var som en komisk film. Vi satt i en rullstol i en smal korridor och väntade på att få komma in i ett av de två röntgen rummen. Bredvis oss höll en målare på att smeta oljefärg på väggarna i korridoren!! När vår sköterska kom och ställde sig bredvid oss så fick hon naturligtvis hela sidan täckt med oljefärg! Jag säger då det...
Väl på plats i vårt rum så kunde vi koppla av lite. Rummet var nästan i svensk standard. Vi hade till och med ett kylskåp! Hade vi betalat X antal rupees mer så hade vi kunnat få bo i Maharadja sviten, det hade varit nåt!
När vår städare kom till rummet så sopade han lite raskt på golvet ( i alla fall mitten av golvet) för att sen skura lite. Sen höll jag på att svimma! Städkillen kom in med en Fresh air flaska och sprutade hej vilt i rummet! Det luktade (stank) nyskurat, men hur rent det egentligen var det kan man undra...
Första dagen kom det i en sköterska som ville att T skulle lämna ett urinprov i en liten platskopp. Då kunde jag inte hålla mig längre utan brast ut i skratt. Jag försökte säga att hon bara använder blöja och inte vet hur man kissar på kommando. Men de ville inte lyssna utan tyckte att vi skulle komma in i badrummet och gå på toaletten. Ja ja tänkte jag och tog med mig lillan dit in. Men hon bara grät av att att sitta där, hon hade hög feber och allt... Då sa sköterskan att det inte var någon fara men att jag skulle berätta för lillan att hon skulle säga till nästa gång hon var kissnödig så att jag kunde ta henne till toaletten med plastmuggen i högsta hugg... Händelsen slutade med att de lyckades få fram en liten plastpåse som jag kunde klistra fast i blöjan.....
Vi hade extremt många besökare av personalen i vårt rum hela tiden, doktorer i sari, sköterskor, medicinfixare, städare, matpersonal, tidningsman, vaktmästare, badpersonal etc. Det var lite jobbigt. Men vem ville inte se en vit utlänning som dessutom bara var två år!

Nu är vi alltså tillbaka i lägenheten och njuter av att få bo tillsammans hela familjen!
Vi har börjat att packa våra resväskor och inser att tiden i Indien snart är över för den här gången... En ny spännande framtid väntar!