Hjärtevän

Under vår tid i Indien har en liten flicka i Uppsala hunnit bli tio månader. Det känns väldigt konstigt att min storebror är pappa till ett för mig främmande barn. Nu ska det bli ändring på det! Lilla E och jag håller på att bli hjärtevänner...

Sommardröm

Svensk sommar är som en dröm. Jag hade glömt bort hur njutbart det kan vara en solig majdag. Det är tyst och stilla, rent och vackert. Barnen kan leka ute en hel dag utan att svettas ihjäl! De plockar blommor, cyklar, skottar stenar och myser i tält...
I morgon går vårt flyttlass norrut och vi inväntar nu bara att få skriva kontrakt på husförsäljningen, sen kommer vi efter. Det ska bli spännande att få se hur lägenheten ser ut som vi ska bo i! Jag vet i alla fall att vi har världens bästa granne vid vår sida ;-)
Allt gott önskar vi ifrån ett soligt Uppsala!

Hurra för T som fyller två år!

Vår älskade T fyller två år, vilket känns obeskrivligt. Tiden har på ett sätt gått så otroligt snabbt. Min lilla "boll" är ingen liten boll längre. Hon är en charmig prinsessa som helst vill stå på egna ben. Samtidigt har tiden inte alls gått snabbt, eller det känns i alla falll som att T alltid har funnits hos oss. Eller har det inte alltid varit så att hon gärna kommit nära, tankat lite närhet och kramats lite? Hoppas att det alltid förblir så! Världens bästa T är bara två år och är redan världsvan- världen vore inte densamma utan henne...

T, tack för att du kom till vår familj, vi älskar dig så!

Volkswagen Touran

Heja Sverige!
Att vara på svensk mark igen känns fantastiskt men omtumlande...
Allt är så rent och fräscht! Våra första dagar här har varit ganska tidspressande. Vi håller på att fixa allt med att packa ihop hela vårt hushåll, få ordning på diverse pappersarbete, och leta bil. Nu har vi i alla fall kommit en bit på väg! Idag blev vi bilägare till en riktig pärla;
lå mig presentera vår Volkswagen Touran!
För er som känner mig sen barnsben är det ingen nyhet att jag har en förkärlek till detta bilmärke... I årskurs 6 forskade jag om Bubblan, som 18-åring köpte jag min första Volkswagen och nu får jag återigen njuta av detta högklassiga bilmärke! Det känns härligt!

Tack för allt!

Nu går vår utflyttning mot sitt slut och det är tid att packa ner datorn i sin väska.

ETT STORT TACK TILL ALLA

-för trogna kommentarer, underbara paket och uppmuntrande ord.

Snart ses vi i Sverige!!! Det är bara en oändligt lång flygresa bort...

Från diskmaskin till alger

Nu är hela familjen samlad igen och det är alltid lika härligt!

Mannen har varit ute på landet så att säga...

Chak De! India

Barnen sover. Mannen bor på hotell. Jag sitter djupt försjunken i en korgstol.
Jag har nästan inte fattat att jag skulle resa till Indien och plötsligt så har jag tillbringat en lååång tid här för att nu återigen resa tillbaka till mitt fosterland.
Indien är ett otroligt fascinerande land som man antingen älskar eller starkt ogillar. Indien är ett känslornas land där allt man är och har vrids in och ut.
Inte ett enda hårstrå på kroppen kommer oberört härifrån. Allt det främmande jag mött har sorterats och bearbetats väl i mitt huvud. Mina ögon har matas med nya hemskheter och ljuvligheter varje dag. Mina öron försökt avskärma sig mot alla ljud, oljud och brus som ständigt är i rörelse...
Jag kastas hit och dit i mitt känsloliv.
Alla barnen på gatan, alla rop efter hjälp, hoppet och hopplösheten.
Lilla jag ute i stora vida världen.
Hur kunde jag tänka mig att resa iväg så långt bort, lämna hus och familj och betala extremt mycket pengar för att tillbringa min tid i Indien?
Allt bottnar i kärleken.
Innan jag reste så fanns det kärlek i mina tankar. Tanken att få åka iväg och leva ett utgivande liv lockade mig så starkt att jag inte kunde säga nej.
Allt bottnar i kärleken.
Under min resa så har jag funnit kärleken i handlandet. Kärleken i blicken. Och jag har funnit kärleken i mitt hjärta.
Jag kan ärligt säga att jag älskar det indiska folket.
Jag älskar Indien.
Det är med stor tacksamhet som jag blickar tillbaka på den tid jag haft här.
Vilken rikedom och vilka minnen.
Chak De! India

Lunchbuffé

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Igår var det fullt ös!

Vi städade ur kylskåpet, ugnen och annat. Packade ner köksgeråd och finputsade på innehållet i våra resväskor. Sen torkade vi bort lite svett och begav oss till ett hotell för lite lunchbuffé! Så himelskt! Indien kan det här med lyxhotell. När man kliver in är det som att befinna sig i en overklig oas. Maten var fantastisk, det syns väl på fotografierna? (Trots att alla foton blev tagna med en liten kompakt digitalkamera som jag rotade fram ut väskan..)

Idag är det lördag och mannen har varit på resande fot sen klockan fem i morse. Imorgon återser vi honom igen och kan fullborda resterande som ska ordnas i vårt hem innan vi på måndag påbörjar vår resa mot norden och Sverige.

Moster undrade om jag längtar "hem"- ja det gör jag! Fast det är lite nervöst också...

Nedräkning

Så konstigt.
Nu är det maj och vår tid i Kolkata går mot sitt slut (för den här gången är det bäst att skriva). Igår gjorde jag min sista stora insats och är nu fullt fokuserad på att flytta (mannen däremot har en stor grej lör-sön). Funderar på vad som ska ned i resväskorna, vad som ska lämnas kvar till kommande och vad som ska ges bort till behövande. Man hinner samla på sig en hel del under ett år. Speciellt när vi fick köpa in ett helt fungerande kök när vi kom...
Just ni sitter jag och funderar på hur det kommer att smaka att dricka ett glas med komjölk. Nu är vi ju vana vid att hälla upp buffelmjölk ur påsar och dricka...
Det blir verkligen spännande att få se Sverige med nya ögon!
Till dig som tänker att du vill bjuda oss på mat i sommar (!) så kan jag meddela att det inte alls behöver vara så komplicerat. Det vi ser fram emot är inte lyxmat utan snarare det mest vardagliga man kan tänka sig! Sitter och fantiserar om falukorv och snabbmakaroner, varmkorv med bröd, köttfärssås och spaghetti, pitépalt, tacos, köttfärspaj, lasagne, grekisk sallad...
På tisdag är vi i Sverige igen! Vi befinner oss i Uppsala ca två veckor för att göra klart allt med vårt hus, besöka bvc en sista gång och träffa familjen rejält. Sen åker vi upp till vår lägenhet i Jävre som vi hyr från 1:a juni! Vilket vi verkligen ser fram emot!!!
Välkomna dit!

Same same but different

Detta fotografi är taget i vår korridor på sjukhuset. Några arbetare höll på att blanda cement där och fixa lite i ett hål i väggen...

Förra söndagens blev vi tvugna att åka in till ett sjukhus här i stan. Jag ville verkligen inte. Men när lillan haft över 40 graders feber i sex dagar så var alternativen inte så många. Väl på plats så gjorde personalen många undersökningar och det visade sig att vi (jag och lillan) skulle bli inlagda. Suck. Hur skulle det här bli då? Jag har aldrig ens varit på vårdcentralen med E under alla år och med T har jag bara varit där en enda gång och nu plötsligt hamnar vi på indiskt sjukhus!!
När de skulle sätta nål på lillan så ville de promt att jag skulle gå iväg och vänta utanför. Hjälpas! Aldrig i livet tänkte jag, hon kan ju inte ens förstå vad de säger... Efter en stund så gick de med på att jag skulle få stanna. Nålen var en kamp för oss båda, jag är lite spruträdd och lillan hade jätteont. De stack och stack men fick inte till det. Det slutade med att de fick sätta nålen i armvecket istället för på en hand...
Att besöka indisk X-ray var som en komisk film. Vi satt i en rullstol i en smal korridor och väntade på att få komma in i ett av de två röntgen rummen. Bredvis oss höll en målare på att smeta oljefärg på väggarna i korridoren!! När vår sköterska kom och ställde sig bredvid oss så fick hon naturligtvis hela sidan täckt med oljefärg! Jag säger då det...
Väl på plats i vårt rum så kunde vi koppla av lite. Rummet var nästan i svensk standard. Vi hade till och med ett kylskåp! Hade vi betalat X antal rupees mer så hade vi kunnat få bo i Maharadja sviten, det hade varit nåt!
När vår städare kom till rummet så sopade han lite raskt på golvet ( i alla fall mitten av golvet) för att sen skura lite. Sen höll jag på att svimma! Städkillen kom in med en Fresh air flaska och sprutade hej vilt i rummet! Det luktade (stank) nyskurat, men hur rent det egentligen var det kan man undra...
Första dagen kom det i en sköterska som ville att T skulle lämna ett urinprov i en liten platskopp. Då kunde jag inte hålla mig längre utan brast ut i skratt. Jag försökte säga att hon bara använder blöja och inte vet hur man kissar på kommando. Men de ville inte lyssna utan tyckte att vi skulle komma in i badrummet och gå på toaletten. Ja ja tänkte jag och tog med mig lillan dit in. Men hon bara grät av att att sitta där, hon hade hög feber och allt... Då sa sköterskan att det inte var någon fara men att jag skulle berätta för lillan att hon skulle säga till nästa gång hon var kissnödig så att jag kunde ta henne till toaletten med plastmuggen i högsta hugg... Händelsen slutade med att de lyckades få fram en liten plastpåse som jag kunde klistra fast i blöjan.....
Vi hade extremt många besökare av personalen i vårt rum hela tiden, doktorer i sari, sköterskor, medicinfixare, städare, matpersonal, tidningsman, vaktmästare, badpersonal etc. Det var lite jobbigt. Men vem ville inte se en vit utlänning som dessutom bara var två år!

Nu är vi alltså tillbaka i lägenheten och njuter av att få bo tillsammans hela familjen!
Vi har börjat att packa våra resväskor och inser att tiden i Indien snart är över för den här gången... En ny spännande framtid väntar!

Vår lilla prinsessa in på sjukhus

Vem kunde tro att vår lilla prinsessa skulle tvingas ligga en vecka på ett sjukhus i Indien?

Orsaken var "chest-infection", hög feber och hemsk hosta.

.

Lillan var jätte duktig på att andas i inhalator.

.

Nätterna var kämpiga.

Jag och prinsessan blev väckta hur många gånger som helst varje natt för medicinering.

.

Stor lycka att få ett eget ritblock, precis som storasyster!

.

Trendigt nagellack för att muntra upp lite.

.

När storasyster var på besök så njöt hon av att få titta på barnprogram på TV:n.

.

Gumman visar var den förra nålen satt. Nålarna var fruktansvärda.

Jag grät nästan också. Så många stick...

.

Om det är någon som kommer ihåg E:s 1-års fotografering när hon var ballerina så är detta foto ganska kul att se...

.

Många timmar på denna bädd.

.

Från vårt fönster kunde man se ett Ganesha tempel som tillhör sjukhuset.

.

Så glädjande med besök när dagarna aldrig ville ta slut.

.

Detta var en liten bildsammanfattning av den tuffa vecka som vi gått igenom. Att få vara hemma igen känns helt underbart! Prinsessan är så mycket piggare nu. Vi har fått med oss lite av all medicin hem och fortsätter med antibiotika, puff-maskin och en annan medicin fram till på söndag. Sen behöver vi "bara" använda puffen tills hostan har släppt.

Det var många lite annorlunda episoder som inträffade på sjukhuset med svenska ögon sett. I morgon när jag är lite piggare och starkare kanske jag skriver lite mer om det. För nu ska vi sova. Vi ska SOVA hela natten ostört utan medicinering!

Storasysters perspektiv

Lichi

Idag åkte jag iväg en sväng och lämnade familjen hemma. Behövde få ventilera huvudet lite. Tillsammans med en vän besökte jag bland annat en fruktmarknad där jag hittade lichi. Den exotiska frukten bjöd vi på när jag gifte mig. Kommer ihåg att jag inte alls tyckte att den var så speciell då. Idag var den däremot speciell. Så saftig och god och vacker. Någonting i smaken påminde mig om jordgubbar! Jordgubbar, wow, svenska gubbar med rinnande vispgrädde ska jag njuta av i sommar...

Lillan har fortfarande feber och det är dag nummer fem, suck. Men jag tror verkligen att det håller på att vända nu! Hon har i alla fall smakat på lite annat än välling idag!! Vilket jag är tacksam för. Hennes runda små lår är nämligen snart ett minne blott.

Smärta

Det tar så ont i mig när barnen är sjuka. Lillan har fortfarande hög feber och hosta. Jag vill inte gå till en indisk doktor. Det bara måste ge sig snart. Vid middagsbordet idag somnade hon i min famn med bara lite äppeljuice i magen...

Mitt ibland ambassaderna i Delhi

Vi hann verkligen med såå mycket under vår helg i Delhi. Under söndagen så besökte vi ambassadområdet. Mitt ibland alla ambassader så finns det ett område av slum. Det är verkligen kontrasterna som möts. Jag är lite otydlig med vad jag säger på filmen- men min poäng är att de indier som lever i detta slumområde arbetar med olika tjänster åt de människor som arbetar på ambassaderna.

Hur är det möjligt??

Jag tror att vi har världens bästa gäng där hemma i Sverige som backar upp oss!

Den här gången var det min storasyster med familj som skickat oss ett paket med ballonger, tutor, barntidning, köttbuljong och godis! Jag kommer att sakna alla paket från posten när vi inte bor här längre. Det är nog bara de som bott utomlands som verkligen kan förstå vad lite svenska lyxvaror betyder. Det är till en enorm glädje både för kroppen och hjärtat. Man får njuta av de smaker man föredrar och man känner sig älskad. TACK till hela det svenska gänget som tänker på oss! Det hade inte alls gått lika bra utan er.

För övrigt har vi haft två tuffa dagar med sjukdom i familjen. Jag har blivit frisk igen men T har fortfarande hög feber och är förkyld...

Pahar Ganj- Delhi

En av de marknader som jag gillade mest var Pahar Ganj. Till den marknaden kom många backpackers och affärsmän. Tänk om man skulle ta och öppna en butik i Sverige och sälja lite indiska saker. Då skulle man kunna få komma till denna marknad en gång om året för lite glädjande inköp!

Delhi och red alert

God middag, Murg tikka masala och garlic naan, på en fin restaurang.


India Gate!


En vacker snidad trädörr. Trä kan hantverkarna här borta verkligen skapa med!


Mitt livs godaste våffla! Så perfekt! Man kunde välja mellan mängder av tillbehör, jag valde smulad brownie, smält choklad och vaniljglass på min. Fick tanken om att starta ett våffelcafé i Sverige...

Delhi var en stor kontrast att komma till. Allt kändes så modernt och i ordning på nåt vis. Det var nog en bra förberedelse inför fina Sverige.
Att få gå omkring och titta på alla marknader var så mysigt! Det var skönt att få ett avbrott mitt i vardagen och få tänka på helt andra saker än vad man annars gör. Däremot så var det lite ensamt när man skulle sova, då saknade jag familjen jätte mycket. Fast det är nyttigt att få göra oxå.
Delhi har många härliga indiska marknader att erbjuda! Under denna helg så hann vi med Sarojini market, Khan market, Pahar Ganj, Janpath, Connaught Place och Hauz Khas. När jag poängterar att marknaderna är indiska så menar jag att smutset och kaoset finns där. Man får stå ett bra tag innan man verkligen ser vad som finns. Sen så får man stå kvar ytterligare ett bra tag för att få de priser man vill ha! Jag köpte så mycket skoj för så lite pengar! Kuvert och kort, sjalar, kläder, krokar, lyktor, smycken, kuddfodral... Däremot så kommer jag inte att visa några bilder av detta på bloggen- vill att det ska vara en liten övverraskning för er som kommer att få ta emot lite presenter framöver...(!)
På söndag morgon så fick vi veta att det var Red Alert, alltså högsta beredskap mot terror, utlyst under främst lördagen på just de marknader som vi besökte den dagen. Lite läskigt kan man säga. Vi tyckte att det fanns poliser överallt men tänkte inte så mycket på det. Men allt gick bra!! Och jag har haft en av mina roligaste shoppingturer någonsin!