Jag har en minnesbild av att vi hade ett paket spenat i frysen när jag var liten. Vet inte om jag åt spenat särskilt ofta där hemma men däremot så kommer jag väldigt bra ihåg minnesbilden av det där spenatpaketet. Jag associerade till sjögräs. Så äckligt att äta, tänkte jag. Kanske hörde den tanken ihop med att jag inte åt fisk som liten (vilket jag fortfarande inte gör...).
Nu som vuxen har jag reflekterat över det där lilla minnet från spenaten i frysen. Jag har oxå upptäckt att det finns något som heter babyspenat och är en väldigt god grönsak. Häromdagen önskade jag babyspenat som sallad när maken skulle handla. Men sig hem hade han ingen färsk babyspenat utan till min fasa en förpackning med fryst SPENAT! Det tog ett tag innan jag lugnade ner mig kan jag säga...
Idag när jag och T skulle äta lunch så tänkte jag att det var hög tid för min mentala spärr att brytas. Jag tog helt enkelt upp paketet med fryst spenat ur min frys och stekte litegrann i smör med lite salt. Skeptiskt tittade min dotter sen på sin tallrik där det låg något grönt. Kanske lyste min skepticism igenom från mitt ansikte och smittade av sig. Sen blev det teaterföreställning vid lunchbordet där jag spelade en mycket njutande kvinna där jag åt min spenat på tallriken. Allt för att få min dotter att våga prova smaka. Hör och häpna! SPENATEN var inte alls så äcklig som minnesbilden försökte berätta för mig. Det kändes riktigt fräscht att röra ihop lite spenat till mina makaroner :) Lillan åt också!
Det var inte sista gången spenat hamnar på vårt lunchbord! Kom på mig själv med att sitta och klura på hur man kunde blanda ner lite spenat i alla möjliga rätter.
Tänk om det skulle gå lika lätt att börja äta fisk igen.... tror inte det.
Spenat i plättar.....till barnen säger jag hulken-plättar och dom äter hur bra som helst.
SvaraRaderaKram, Anna F